Kväll.

Har precis sett klart på I Love you Beth Cooper en helt klart se värd
komedi. :) Jag tycker om att se på film. Man slipper verkligheten för
ett tag.. och behöver inte tänka på allt som annars brukar röra sig
i skallen styp i ett.

Det jobbiga är då när filmen tar slut och man är "tillbaka" i verkligheten
igen.. Värst för mig är kvällarna. Då allt är mörkt och tyst. Dom flesta
sover och man sitter här själv och har ingenting att göra.

Såg nyss att jag hade fått ett mail från min kontaktperson på facebook..
Antagligen måste jag få ännu en ny... Allt känns så jobbigt med
kontaktpersonerna just nu.. Catharina som jag haft i över 1 år ska sluta p.g.a
flytt. Precis nu när man äntligen kommit igång med träningen ordentlig....
Frida som jag bara fick för nån månad sen och knappt lärt känna har det lite
jobbigt nu så hon vet inte hur mycket tid hon kommer kunna ha för mig..
Det är inte de att jag inte förstår..men jag kan inte sitta här hemma heller
och vänta.. Jag har suttit hemma allt för länge (p.g.a min panikångest)
utan att ha gjort något speciellt.. känner att de måste vara slut på de nu!!
När jag äntligen känner så själv vill jag inte att något annat ska hindra mig..
Det har ångesten redan gjort allt för länge.. Är grymt trött på de nu.
Men måste ta de här i små steg...
Allt jag ville göra nu till våren var att gå en kurs kanske 3-5 gånger
1 tillfälle i veckan. Fast som de ser ut nu så kommer inte de att gå heller..
kanske inte förrens precis innan sommaren eller till hösten... För lång tid
enligt mig.. Vad ska jag göra?! Orkar jag lära känna ännu en ny person?
Som ska kliva in på mitt inre och stampa..

Behövde verkligen inte ha detta o tänka på oxå.. På allt annat men men..
Sånt är ju livet. De är "bara" att försöka bita ihop och gå vidare... Hm.