Måndag.

Idag har jag inte gjort något speciellt. Bara tatt de lugnt o de har faktiskt varit jävligt skönt :) Såg på Mannen som talar med hundar ikväll oxå, han e så jävla duktig!
Bra att jag har den kanalen nu så jag kan titta på det. :)

Pratat lite med Ida ikväll oxå. Du måste kämpa gumman, jag vet att man får väldigt hårda smällar i livet och tyvärr väldigt ofta nu för tiden känns de som. En del säger att dom tkr de e så jävla skönt att dom inte e tonåringar längre men ibland känns de som man nästan mår sämre nu..? Jag känner ju knappt igen meej själv längre... och de känns faktiskt skrämmande. Men man kan inte bara ge upp sådär, även om man känner att man har inget o kämpa för. Jag tror ändå och hoppas att livet kommer bli bättre..man e ju faktiskt "bara" 20 år. Känns väldigt dumt att ge upp nu.

Sen vill jag bara tacka deej Marcus, för att du alltid finns där för meej. Känner att jag alltid kan prata med deej om de e något. Och att jag kan göra de + att du e hos meej så ofta gör just att jag orkar kämpa vidare. Om du inte hade funnits här för meej hade jag nog gett upp för länge sen.. Visst jag har mamma oxå och jag e så tacksam för att hon mår som hon mår idag. <3 älskar henne så mkt.
Men hon har ju själv varit med om värsta persenså jag kan ju (tyvärr) inte prata med henne om allt längre. Jag kan inte tynga henne med mina problem, och de vill jag ju inte heller för hon har/haft de så jobbigt som hon har de redan.

ja.. nee..jag försöker o försöker kämpa och jag ska kämpa vidare men man undrar ju när man ska börja bli lycklig? När nånting ska börja rulla åt rätt håll?
Allt känns ju som de rullar åt bara ett o samma håll hela tiden.. i samma spår. =/

Djursjukhuset.

Homer <3


Vaknade vid 12 idag. Dom har hållt på att grejja här utanför hela morronen.. =/ Gräver upp massa, så de ser ut som faan. Inte roligt nu när de börjar bli fint väder och vill sitta ute att kolla på massa jordhögar. =S Dom kan ju verkligen inte gräva upp på ett ställe och göra färdigt utan dom ska gräva på 100 ställen samtidigt... =/

Aja när jag hade gått upp ringde jag mamma som vanligt (: Hon hade varit hos läkaren och köpt blommor med Inga-Lill på blomsterlandet (: Duktigt av henne att åka iväg så tkr ja. Hon e ju inte så stark än. Men givetvis mkt bättre :D
När vi hade pratat en liten stund gjorde jag meej i ordning och gick bort. Då var Inga-Lill fortfarande där så vi satt o prata lite innan hon åkte. Hon visade även lite kort på hennes lilla barn-barn Novali. :) Så otroligt söööt unge!! Förstår att hon e stolt :P. När hon hade åkt käkade jag o mamma lite innan Marcus kom o hämtade meej.
Vi åkte till Djursjukhuset för lilla Homer hade ju tid hos vetrinären där 14:50 för vaccination. Vägde honom och nu väger han faktiskt 19,5 kilo :) Fortfarande lite lite..men när jag fick hem honom så vägde han ju "bara" 17,5 kilo ungefär..
Drack lite choklad innan de var dax att gå in oxå. gott gott!
Väl när vi kommer in så blir genast allt lite läskigare för lilla Homer.
Vetrinären skulle ju lyssna, kolla tänder och klämma lite. Tyckte man inte om så, tur att matte stod precis brevid. Sticket märkte han dock knappast inte ens av, gick ju så fort :)
När vi var klara där åkte vi vidare till poståkeriet och hämtade min box... dom körde ju hem dom för typ 2 veckor sen men hade ju inte fått nån information om det så jag var ju inte hemma när dom kom.. så då fick man ju helt enkelt hämta den själv.. lätt när man inte har varken bil eller körkort själv =/ + att man har problem att åka buss för ångesten :S Men men tur att Marcus e så snäll och ställer upp o kör :)Tack!
Var ju lite sådär oxå att man fick papper om att dom skulle komma o lämna dom 2 dagar efter dom hade varit här... :S smart lixom.. eller inte..

Aja när vi hade fixat de, åkte vi vidare till Bankeryd och va där en stund. Marcus fick fixa lite grejjer och han hjälpte meej att kopiera kvittot från Djursjukhuset så jag kan skicka det till SOS-animals.

Nu e jag iallafall hemma..kollat lite på TV, käkat, varit ute i skogen med hundarna och badat Homer :)
nee nu ska jag soofta lite framför Tvin igen. Pussheej.

Handlat.

Idag har man varit o handlat. (: Fick äntligen lite pengar idag igen. Fast egentligen e de ju inte såå mkt och vänta på. Dom tar ju slut efter högt 2 veckor, så då sitter man ju där 2 veckor utan någonting sen igen som vaanligt! suger verkligen. Man får för lite pengar varje månad så e de bara..Och kan inte unna seej ett skit. Det gör ju inte heller så att man mår bättre. :(
Har köpt massa till vovvarna i allafall mat, vitaminer, levergodis, tuggpinnar och tuggben :)
Roligt att kunna skämma bort dom lite iallafall. Det förtjänar dom verkligen mina "små" älskliingar <3 Annars har jag varit med Marcus nere hos Viktor en sväng. Kopplade in en annan bas i Marcus bil :p Låter lite bättre nu. Efter de var fixat åkte jag och Marcus iväg till Biblos och köpte pizza. gott gott! Och nu e man hemma igen, kollat på lite My Name Is Earl och bara softat (:

Pratat lite med Tess gumman oxå. Fattar inte att dom inte kan hjälpa deej. Dom kan ju ingenting. Förstår verkligen inte hur dom tänker. Hoppas att de löser sig snart, det måste de göra! Jag förstår verkligen vilken sits du sitter i, gick ju 1år utan att ha nån inkomst :S. Och så länge vill jag abslout inte att du ska gå utan pengar!! Älskar deej gums och finns här för dig! <3
Vi som umgick så mkt när vi var små. Saknar det. Då visste vi inte hur bra vi hade det.. hade aldrig såna här problem.
Fan ibland önskar man att man var liten igen.

känner mig sådär deppig igen... e så jobbigt att klara av allt själv. har ingen ork. Känns som efter att jag blev ensam så har allt bara gått utför.. =/ Orkar inte med att själv. lägenheten, hundarna, mig själv och arbeta med ångesten + att mamma behöver så mkt hjälp nu efter allt. Vilket iofs e förstårligt. Men jag orkar bara inte.. har suttit bara i 2 dar nu o inte orkat göra nånting typ... =/ Och de mår man ju inte heller bra av.. att se o veta allt som MÅSTE göras.. men man orkar bara inte.. Jag som alltid brukade ha ordning och sånt förr. till o med vissa av marcus polare blev förvånade första gången dom kom till oss efter vi flyttat ihop. För han e ju inte så duktig på att hålla ordning om man säger så haha.

Men hade man bara någon som kunde hjälpa en skulle allt gå mkt lättare. Nån som kunde hjälpt en nån gång i veckan o städat, gått ut med hundarna o så. Skulle även vilja ha någon o träna med. Känner meej så extremt onyttig av att bara sitta här hemma hela tiden. Känns som hela mitt liv försvann när jag fick min ångest sommaren 2005. Har ingen frihet längre, kan inte göra det jag vill och känner för. Finns inte många som förstår hur de känns... men de e väl bara o göra eller?? tkr vissa... visst de e inte lätt o förstå för dom som inte har de eller har en vääldigt nära anhörig/vän som har det men försöka kan man väl alltid göra eller??? tydligen inte.

Nee livet e verkligen tufft. Känns som jag har försökt vara där för så många andra när dom har haft det svårt men var finns alla nu? Visst jag vet att de var väldigt och åter väldigt många som ställde upp o brydde seej när min mamma var sjuk.. även såna som jag ens inte trodde brydde seej och de uppsattar jag verkligen. Men nu när hon e så pass mkt bättre igen.. vart tog alla vägen då? Jag vet att ni tkr säkert att ja e tjatig, mår dåligt allt för ofta nu o grejjer. Ni känner säkert inte ens igen meej längre.. har för meej att ja brukade va ganska glad och positiv förr.. men jag e inte sån längre.. kan inte vara det.. för jag mår inte bra.. jag e inte lycklig. Jag orkar inte lådsas snart längre.. jag känner inte igen meej själv..o de e faktiskt skrämmande.

Jag vill bara vara glad. Jag vill vara ensam samtidigt som jag inte vill de. För på nått sett orkar jag inte vara social. .

Nee suck.. ska gå o lägga meej nu. älskar o sova. då slipper man allt.