Tess gumman ringde och berättade detta för mig i går kväll.
Visste knappt vad jag skulle säga..Och det vet jag fortfarande
inte.. Detta är helt ofattbart.
Jag vet att jag inte var eran mammas bästa vän precis, på ett
sätt kändes de som hon aldrig kunde acceptera mig ordentligt.
Men jag ville aldrig henne något ont. Har kännt och följt er nu
i tio år. Det gör en ledsen att de var tvunget att sluta såhär.
Hon var en fin människa och jag vet att hon älskade er väldigt
mycket. Ni var den ända stora kärleken hon hade.
Man börjar tänka på alla minnen. Bl.a När ni flyttade in och vi
började umgås allihopa. När jag, mamma, Tess och Birgitta gick
på Bio (Mina jag och Irene). När min mamma och Birgitta var jätte
oroliga över mig o Tess hade gått vilse..
Jag vill att ni ska veta att jag finns här för er båda.
Terese och Madeleine <3 <3 Tänker så mycket på er. Önskar de
vara något jag kunde gjort för att få allt de här ogjort. .
Vila i frid Birgitta Svensson. @->--
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar