var jobbiga.. kroppen kändes helt matt, så man gick för att vila
en stund. Men de kändes helt omöjligt.. själen var rastlös och
tankarna snurrade runt i huvudet i ett.. började storgråta i
stället och somnade tillslut med våta kinder..
Orden som din fru Lotta sa efter begravningen har etsats fast i
mitt huvud "Du vet att Christian tyckte om dig väldigt mycket,
så mycket att han var villig att ta över papparollen för dig.." :'(
När hon sa det var jag tvungen att bita mig själv hårt i läppen..
för att inte börja grina.. Jag var rörd. Samtidigt som jag blev
ännu lessnare.. Nu har man då förlorar 2 "pappor" utan att ha
fått lära känna dom speciellt bra.. vad är de här.. Det är
verkligen inte meningen att jag skulle ha någon pappa.. Ingen
mansgestalt att ty sig åt.. :'( jag orkar snart inte gråta mer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar