Begravningen..

Vet att detta inlägg har dröjt men jag har försökt samla ork
till att skriva det.. känns jobbigt att prata om det.. Så länge
man försöker att inte tänka på de går de rätt bra..

På begravningen i fredags var det blandade känslor..det var
trevligt och roligt att träffa sina fastrar, kusiner och släkt
på pappas sida under omständigheterna. Men hemskt med sorgen..
att komma ner till Helsingborg och inse att de faktiskt är ett
faktum.. att Christian verkligen är borta.. när man stod där
utanför kapellet en halvtimma innan och fler o fler människor
kom, hoppades man i sitt inre att Christian skulle komma där..
Har nästan alltid träffat honom i samband med dom andra.. men
inte denna gången.. inte nästa gång.. aldrig mer.. :'(
Kan inte fatta det.. vill inte förstå..

Det gjorde så ont i mig när Lotta, Lovisa och Sarah kom.. ..
Sarah gumman bara storgrät och skakade.. Kan inte sätta mig in
i den hemska smärtan hon bär på.. Jag har visserligen oxå
förlorat min pappa.. men hemskt nog hade jag ju ingen kontakt med
honom.. Sarah och Lovisa fick ju växa upp med sin.

Begravningen höll till i Vikens kapell.. samma som pappas..
Ett litet fint kapell inte långt från havet. Passade även på att
besöka pappas grav... Snällt att dom sköter den så fint. Men
blir arg och besviken på mig själv att jag inte tog med mig någon
blomma att sätta/lägga på hans grav..

Christian hade många vänner och kapellet var överfullt.. folk
stog ute i hallen.. det värsta var att gå fram till kistan och
säga farväl.. tårarna bara sprutade.. Ville inte..

Efterråt åkte släkten och dom närmaste vännerna till hamnen i
Höganäs för goda speciella mackor med öl till som var något
Christian tyckte mycket om, sen tårta.

(Ursäkta inlägget, jobbigt att dra upp allt igen.. därför blir
de lite kortfattat o osammanhängande..)