Maria Karlsson

känner mig sådär deppig igen... e så jobbigt att klara av allt själv. har ingen ork. Känns som efter att jag blev ensam så har allt bara gått utför.. =/ Orkar inte med att själv. lägenheten, hundarna, mig själv och arbeta med ångesten + att mamma behöver så mkt hjälp nu efter allt. Vilket iofs e förstårligt. Men jag orkar bara inte.. har suttit bara i 2 dar nu o inte orkat göra nånting typ... =/ Och de mår man ju inte heller bra av.. att se o veta allt som MÅSTE göras.. men man orkar bara inte.. Jag som alltid brukade ha ordning och sånt förr. till o med vissa av marcus polare blev förvånade första gången dom kom till oss efter vi flyttat ihop. För han e ju inte så duktig på att hålla ordning om man säger så haha.

Men hade man bara någon som kunde hjälpa en skulle allt gå mkt lättare. Nån som kunde hjälpt en nån gång i veckan o städat, gått ut med hundarna o så. Skulle även vilja ha någon o träna med. Känner meej så extremt onyttig av att bara sitta här hemma hela tiden. Känns som hela mitt liv försvann när jag fick min ångest sommaren 2005. Har ingen frihet längre, kan inte göra det jag vill och känner för. Finns inte många som förstår hur de känns... men de e väl bara o göra eller?? tkr vissa... visst de e inte lätt o förstå för dom som inte har de eller har en vääldigt nära anhörig/vän som har det men försöka kan man väl alltid göra eller??? tydligen inte.

Nee livet e verkligen tufft. Känns som jag har försökt vara där för så många andra när dom har haft det svårt men var finns alla nu? Visst jag vet att de var väldigt och åter väldigt många som ställde upp o brydde seej när min mamma var sjuk.. även såna som jag ens inte trodde brydde seej och de uppsattar jag verkligen. Men nu när hon e så pass mkt bättre igen.. vart tog alla vägen då? Jag vet att ni tkr säkert att ja e tjatig, mår dåligt allt för ofta nu o grejjer. Ni känner säkert inte ens igen meej längre.. har för meej att ja brukade va ganska glad och positiv förr.. men jag e inte sån längre.. kan inte vara det.. för jag mår inte bra.. jag e inte lycklig. Jag orkar inte lådsas snart längre.. jag känner inte igen meej själv..o de e faktiskt skrämmande.

Jag vill bara vara glad. Jag vill vara ensam samtidigt som jag inte vill de. För på nått sett orkar jag inte vara social. .

Nee suck.. ska gå o lägga meej nu. älskar o sova. då slipper man allt.