Måndag.

Idag har jag inte gjort något speciellt. Bara tatt de lugnt o de har faktiskt varit jävligt skönt :) Såg på Mannen som talar med hundar ikväll oxå, han e så jävla duktig!
Bra att jag har den kanalen nu så jag kan titta på det. :)

Pratat lite med Ida ikväll oxå. Du måste kämpa gumman, jag vet att man får väldigt hårda smällar i livet och tyvärr väldigt ofta nu för tiden känns de som. En del säger att dom tkr de e så jävla skönt att dom inte e tonåringar längre men ibland känns de som man nästan mår sämre nu..? Jag känner ju knappt igen meej själv längre... och de känns faktiskt skrämmande. Men man kan inte bara ge upp sådär, även om man känner att man har inget o kämpa för. Jag tror ändå och hoppas att livet kommer bli bättre..man e ju faktiskt "bara" 20 år. Känns väldigt dumt att ge upp nu.

Sen vill jag bara tacka deej Marcus, för att du alltid finns där för meej. Känner att jag alltid kan prata med deej om de e något. Och att jag kan göra de + att du e hos meej så ofta gör just att jag orkar kämpa vidare. Om du inte hade funnits här för meej hade jag nog gett upp för länge sen.. Visst jag har mamma oxå och jag e så tacksam för att hon mår som hon mår idag. <3 älskar henne så mkt.
Men hon har ju själv varit med om värsta persenså jag kan ju (tyvärr) inte prata med henne om allt längre. Jag kan inte tynga henne med mina problem, och de vill jag ju inte heller för hon har/haft de så jobbigt som hon har de redan.

ja.. nee..jag försöker o försöker kämpa och jag ska kämpa vidare men man undrar ju när man ska börja bli lycklig? När nånting ska börja rulla åt rätt håll?
Allt känns ju som de rullar åt bara ett o samma håll hela tiden.. i samma spår. =/